Sitter i godan ro på jobbet då mobilen plötsligt ringer. I luren hörs en något speedad mormor som vill ha tag på Satus mobilnummer, eftersom hon rört ihop siffrorna. Anledningen till det forcerade & angelägna röstläget visar sig vara att Maja (1 år) har ramlat & slagit i munnen i klinkergolvet i hallen. "Det är blod överallt!" säger mormor i luren, som vill ha tag på Satu så fort som möjligt (hon hade åkt till Universitetsbiblioteket för att få lite studiero). Bland det första som far igenom mitt huvud är "Hur har det gått med tänderna?". Maja har ju ganska nyligen fått två små riskorn till tänder i överkäken. När sånt här händer är det riktigt surt att man jobbar 10 mil hemifrån.
Efter några fler tankevurpor kring hur illa det egentligen har gått, seglar nästa tanke upp: "Vad kommer de att tro på försäkringsbolaget?" Vi har ju redan anmält två tandskador på Emil & en på Oskar (så sent som i höstas). De tror väl att vi slår våra barn på käften på löpande band.
När jag kommer hem har Maja en rejäl fläskläpp och sårigt tandkött. Hur det har gått med tänderna får framtiden utvisa (vi får försöka hålla koll på ev. missfärgade/lösa tänder & om det uppstår varbölder, som tyder på infektion).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar