måndag 19 maj 2008

Göteborgsvarvet


Nu är Göteborgsvarvet avklarat, efter en del vedermödor. På det hela taget får jag väl anse mig nöjd med min insats, trots att sluttiden inte blev vad jag siktat mot och hoppats på. Till höger ses hur glad jag var före start.

Jag körde en försiktig kolhydratuppladdning med Vitargo torsdag, fredag & lördag, eftersom jag inte visste hur magen skulle reagera. Tyvärr blev det katastrof på det området, även om jag troligtvis inte kan skylla allt på sportdrycken. Jag har även tidigare blivit risig i magen inför lite större fysiska utmaningar, t.ex. de olika delmomenten i "Klassikern" och Stockholm Marathon. Nu hade det dock större inverkan på själva loppet än vad som tidigare har varit fallet, magen pajade ihop totalt. Trots att jag var på toaletten två gånger inom en halvtimme före starten, gjorde magproblemen sig påminda ganska tidigt under loppet.

Fram till 5 km gick det ganska bra, även om jag hade svårt att hitta en bra rytm i löpningen. Redan tidigt gick det upp för mig att det var VÄLDIGT mycket folk (över 37 000 startande). Sprang första fem på dryga 23 minuter, vilket var lite långsammare än min måltid (4,30/km). Därefter började magen krångla ordentligt. Jag blev akutnödig och kunde stundtals inte koncentrera mig på något annat än att "hålla tätt", vilket naturligtvis gjorde att jag tappade tempo. Vid 10 km-passeringen hade jag ändå lyckats hålla samma km-tid, men det var ju fortfarande långsammare än min plan så jag var inte riktigt nöjd, men förmådde samtidigt inte att öka tempot p.g.a. att min tudelade baksida skrek åt mig att uppsöka en Bajamaja och det illa kvickt!

Trots att magen var i vilt uppror valde jag att trycka i mig en "Power Gel" strax innan vätskekontrollen vid 10,8km. Där såg jag också min räddning i form av tre prydligt uppradade Bajamajor, som jag desperat styrde mina allt mer ansträngda ben emot. Precis innan jag var framme insåg jag till min förskräckelse att det var kö till toaletterna. "Aldrig i livet, jag vägrar att ställa mig i kö!", tänkte jag, "Då kommer jag ju att tappa alltför mycket dyrbar tid!". Trots min utsatta belägenhet fortsatte jag framåt, nu med en något mer krumryggad löpstil.

Strax innan 13km-passeringen var jag dock tvungen att kapitulera. Arslet hade vunnit, trots min ståndaktiga kamp. När den slingrande ormen av löpare svängde vänster, strax innan man sprang upp på Götaälvsbron, gjorde jag en snäv gir åt höger, eftersom jag sett en liten stig som ledde ner mot Göta Älvs strand. Efter att ha suttit i störtloppsställningen i några minuter och låtit naturen ha sin gång fick jag leta reda på ett par frodiga blad att göra rent med hjälpligt för att sedan vaska av händerna i Göta älv, innan jag återupptog jakten på den förlorade tiden.

Uppför Götaälvsbron gick det sedan lite segt, men efter det gick allt mycket lättare. En kombination av tävlingsinstinktens adrenalinkick, "Power Gelens" begynnande effekt och nytömd tarm gjorde att resten av loppet blev en desperat kamp mot alla GV-löpare som inte hade riktigt lika bråttom som jag. I min jakt efter en dräglig sluttid kryssade jag vilt fram och tillbaka över banan för att ständigt hitta luckor i den mur av löpare som masade sig fram i, ur mina ögon sett, ett alltför makligt tempo. Från Nordstan och ända in i mål jagade jag på så mycket benen förmådde och mina medtävlare tillät. 15 km passerades på ca 1 tim & 13min(?) (km-tiden hade sänkts till 4,46min/km p.g.a. mitt ofrivilliga stopp).

Nedan har jag rippat bilderna på mig från Photomotion (som tar bilder på alla löpare under Varvet) strax efter att jag hade rundat Poseidon på Götaplatsen (klicka på bilderna för en större version).


Resultatet av långspurt blev till slut att jag rasslade i mål på 1.38.54, vilket gav placeringen 4231 och det får väl sorteras in som ett godkänt resultat, men det skulle ha varit intressant att se vilken tid jag kunde ha pressat mig till om det inte hade varit för den pajade magen. Det får väl helt enkelt bli till att anmäla sig till nästa år...

Vi hade ju med oss våra grannar, som också sprang Varvet. Så här nöjda & glada var vi efteråt.

Inga kommentarer: