Vi hade ju hittat en säng (ODDA) som kommer att passa utmärkt i gäst- & arbetsrummet, men den var slut & skulle komma in först vecka 9-10, enligt tjejen på sängavdelningen. Va synd, tänkte vi, men vi får ge oss till tåls.
Idag hörde de dock av sig från IKEA och meddelade att sängen fanns hemma. Va bra tänkte vi, det blir bra om jag åker dit direkt efter jobbet & hämtar upp den, så passar jag på att köpa de tillhörande förvaringslådorna åxå.
När jag väl kommer till IKEA å frågar efter sängen ODDA säger tjejen på lagret att "Tyvärr, den är slut. Den kommer in vecka 9." Va! Vi hade ju ringt & dubbelkollat att den skulle finnas inne. "Ja, tyvärr, då måste de ha sett fel, men förvaringslådorna finns det många av..." sa hon. Irriterande är bara förnamnet! Jag ringer till Satu för att meddela nederlaget. Hon tycker jag ska kolla igen, eftersom hon t.o.m. hade tagit fram artikelnumret & frågat på, för att minimera risken för fel & dessutom ifrågasätta deras rutiner, eftersom det verkar som om man får olika besked hela tiden, beroende på vem man pratar med. Jaja, tänker jag, får se om jag orkar, men bestämmer mig i alla fall för att gå tillbaka. När jag kommer tillbaka till disken står en ny förmåga där, en kille denna gång. Jag frågar efter sängen ODDA & han meddelar raskt att den finns på hylla si & så. Jaha, har det kommit in 13 sängar under de senaste 2 minutrarna?! Märkligt. Dubbelkollar så att det verkar vara rätt säng & det är det. Jaha, va skönt, då fanns den i alla fall. Ber honom också kolla om förvaringsmöbeln finns. Jajjemen, 21 st i lager. Vilken tur! Från misär till lycka på 30 sekunder! Då får jag med mig allt hem i alla fall tänker jag. Går bort & plockar sängen med triumfatoriska steg. Kommer sen till hyllan för förvaringsmöbeln. Arrrgggg! Vadan detta?! Bara en kvar, jag skulle ju ha två! Och sa han inte alldeles nyss att det skulle finnas 21 st??
Tillbaka till killen vid disken. "Hur kan det komma sig att du ena stunden säger att det ska finnas 21 st av en vara & när jag går bort dit finns bara en?" Får ingen riktig förklaring. "Kan de vara upphissade högre upp?" Nä, så är det inte. De som ligger tillgängliga är de som finns, menar han.
Jaha, eftersom jag inte tror på vad han säger går jag bort igen & spanar uppåt hyllorna i hopp om att finna 20 kartonger med förvaringsmöbeln ODDA i, som jag helt plötsligt eftertraktar mer än själva livet. Låter hökblicken målmedvetet svepa över hyllorna. Aha! Vad är det där? ODDA står det & storleken på emballaget verkar stämma. Hopppet stiger, men nej. Det visar sig vara avlastningsbordet ODDA. Jäkla skit! Men där då? ODDA någonting, kollar artikelnumret. Heureka! Jag har funnit det! Där ligger 20 paket med ODDA förvaringsmöbel på en hylla fyra meter upp i luften.
Första tanken som sveper genom huvudet är: "Kan jag klättra upp & plocka ner en kartong?", men den slår jag bort ganska snabbt när jag inser att det skulle se bra märkligt ut. Dessutom finns inte mycket att klättra på & om jag kommer upp, hur ska jag få ner paketet som säkert väger 10-15 kilo. Nä, jag får be om hjälp. Tillbaka till disken igen, men nu är killen borta. Irritationen stiger. "Men hur långt kan han ha hunnit på denna korta tid?" Jag irrar runt bland hyllorna på tag-själv-lagret som en drucken, fast besluten om att finna någon i käck blå-gul IKEA-mundering. Efter en stunds letande hittar jag killen.
"Hrrm, hrrm", harklar jag mig myndigt, "jag ser att ni har den här varan i hyllan & nu vill jag att ni plockar ner en åt mig." Han följer med bort & kollar för att konstatera att jag har rätt. Han säger dock att han inte kan plocka ner dom för han kan inte köra truck. "Men då får du väl ta hit nån som kan köra truck då", säger jag. Han ska kolla, ringer ett samtal & säger sen att snart kommer det en person som ska fixa detta. Bra, tänker jag, det löser sig nog det här.
Efter en kort stund kommer en kvinna, dock inte iförd den blå-gula munderingen. Börjar ana oråd. Hon förklarar att tyvärr kan de inte plocka ner några varor med truck p.g.a. säkerhetsföreskrifterna. "Nähä, men då plockar ni ner den imorgon & kör hem den till mig istället", försöker jag. "Tyvärr, kan vi inte göra det", menar hon. De har inga såna rutiner, jag måste komma hit & hämta den själv. "Ok, men då ersätter ni väl mig för resan", försöker jag igen. "Tyvärr, det kan vi inte göra", säger hon. Jag börjar redan irritera mig på hennes sätt att säga "tyvärr", just då helt ovetande om att hon kommer att upprepa detta ord ytterligare ca 20 gånger under de närmaste tre minuterna. Argumentationen rullar vidare omväxlande mellan att jag vill ha varan hemkörd eller bli ersatt med bensinpengar för den extra resan och att hon upprepar sitt "tyvärr" som ett slags mantra, som hon förmodligen är direkt hämtat från IKEAs säljkurs 1A - "Hur du bemöter irriterade kunder på ett trevligt sätt".
Detta mynnar slutligen ut i att de lovar att se till att plocka ner varan & ställa undan den till mig HELA dagen, så att jag faktiskt inte behöver vara där kl. 10 på morgonen. Nämen tackar allra ödmjukast för den vänligheten, tänker jag, men biter ihop tänderna för att inte säga något dumt. Hon kan fortfarande inte lova att jag kommer att få bensinersättning för den extra resan, men ska ringa när de har plockat fram varan åt mig. Skitdålig kundservice IKEA!
Sen slutar ju inte strulet där, vilket redan hade varit mer än nog för min del. När jag kommer till kassan för att betala, saknas streckkoden på emballaget med sängen i. Kassörskan frågar vad sängen heter & jag tänker "Here we go again, när ska detta elände ta slut?". ODDA visar sig inte finnas med i kassörskans artikelpärm, eftersom det är en nyhet. Jag erbjuder mig att gå & plocka ett nytt paket för att slippa vidare strul, men hon menar att det blir för krångligt och att det ska väl inte vara nödvändigt... Hon ringer upp någon kollega som ska kolla priset & får fram ODDA Sänggavel - 595kr. Jag visste ju att den kostade 895 kr & hinner tänka att det vore inte mer än rätt om jag lurar av dem 300kr, men ärligheten segrar & jag säger att den borde kosta 895 kr. Till slut hittar kassörskan rätt artikel, jag betalar och IKEA har fått ytterligare en nöjd kund - NOT!
Väl hemma skruvar vi ihop sängeländet. Det visar sig bli ganska tight. Sängen ska enligt specifikationen vara 207 cm - rummet är 210 cm. När vi sen mäter mellan listerna är utrymmet 207,5 cm en halv cm tillgodo alltså. Äntligen lite medflyt under denna miserabla dag! Vi får tänka till rejält innan vi skruvar ihop sängen, för att vi ska lyckas få in den. Vi får utnyttja den extra rumsbredden där fönstret är för att komma åt att skruva ihop framdelen av sängen. Sen får jag hoppa in bakom sängen för att skruva ihop bakstycket med resten.
Eftersom vi har satt ett eluttag ungefär mitt på nya väggen mot klädkammaren kan vi inte skjuta ut sängen så långt ut i rummet, så det blev trångt & pyssligt att sitta & skruva där bakom.
Slutresultatet blev dock bra, nu är det nästan bara lite pyssel & pynt kvar för att det ska bli ombonat & trevligt (förutom att dörrarna till väggskåpet ska dit, spotar ska sättas upp under väggskåpet & förvaringsmöblerna ska skruvas ihop). Inatt ska mormor Maire premiärsova där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar